Så kan Löjligt värdig användas i en mening
- Det skulle ha tett sig allt för löjligt.
- Ridån hade redan gått ned för skådespelet, och det var bara löjligt att ännu stå kvar och vackla på det tomma scengolvet.
- Jan satt på väntestenarna, som han brukade, och hade en mycket värdig och högtidlig min på sig.
- Denne en smula feminine elegant med sitt ljusa hår och sina klara ögon föreföll honom så litet värdig Petra.
- Bara deras steg hördes så löjligt och skrämmande högt.
- Det var då för löjligt av honom, att han hade kunnat tro, att luckorna var tillskruvade och dörrarna låsta för att utestänga just honom.
- Sådana där själsliga kval tycktes honom så löjligt oviktiga.
- De spretade i luften, vilket kom honom att se löjligt hjälplös ut.
- – Det är helt löjligt, utbrister kommentatorn.
- Hon är rik och mäktig, bildad och förnäm, och hon kan bliva Angela en värdig vän.
- Och det fann Judith så löjligt, att hon måste berätta det för flickorna i köket och för envår som ville höra på.
- ha, ha, ha ; ja, ni får ursäkta, men det är lindrigast sagt löjligt.
- Är icke din son värdig ditt sista förtroende ?
- Jag var inte värdig att behålla den lille, eftersom jag själv hade velat döda honom.
- Stora Arslet, sa jag, för att han skulle höra hur löjligt det lät.
- Ett annat mera löjligt obehag beredde henne den besynnerliga omständigheten, att hon inte fick vara i fred för fästmannens tillhörigheter.
- - Tyvärr, kusin, fann vi pojkar alltsammans mer löjligt än rörande.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.